Bush:s krigsförbrytelser – kan de rättfärdigas?

Här beskrivs händelserna, i spåren av 11 september attackerna 2001 och det krig mot terrorismen som förkunnades av George Bush och hans administration. Vem minns inte hans famösa ordval i ett TV tal efter den 11 september: ” Antingen är ni med, eller mot”. Många fler skulle följa efter detta.

Medan president Bush under flera år höll en viss distans till tortyren så var det tvärtemot vad Dick Cheney gjorde, han bekräftade att han i praktiken redan från grunden godkände tortyr som metod och propagerade för dess effektivitet och nödvändighet. Som chef för CIA och underställd president Bush var George Tenet ytterst ansvarig för CIA:s hemliga förhörsprogram inkluderande kidnappningar, överföranden av fångar till tredje land, fängsla, kvarhålla och förhör de misstänkta……….samt en avrapportering till sin chef och kabinettsmedlemmar om använda tekniker.

Bush:s tysta godkännande, hans inaktivitet gällande tortyr, reaktion och agerande innebar att han misslyckades med att uppfylla sina lagliga skyldigheter att meddela kongressen om det hemliga tortyrprogrammet, som aldrig blev informerad förrän det hemliga programmet redan var igång och allmänt känt.

Boken ger en insyn i det systematiska tänkandet, att använda sig av tortyr och misshandel och sätta både landets och internationella lagar ur spel för att passa in i USA:s nya ensidiga vision att komma till rätta med problemet.

Men vad var problemet, varför skapa en hemlig apparat med CIA:s hemliga tortyrprogram, hemliga fängelser och kidnappningar av misstänkta terrorister världen över och överföra dessa till länder utanför USA där tortyrmetoderna fritt kunde utövas utan några som helst begränsningar. Boken ger svaret!
 

Bokens jag sitter som 24-åring intagen på en institution i Hongkong för vård och berättar för läkaren om sitt liv i allmänhet och om traumatiska händelser samt om flykten i djonk från dödens absoluta närhet.

Under terapivården tvingas han berätta om smärtfyllda minnen från tidiga barnaår, om syskonmobbning och om svårighet att behålla nybörjaranställningar som arbetsför ynling. Till slut fann han dock något som passade, men drabbades då av flera händelser som plågar honom. Han berättar också om sin stora ungdomskärlek som fortfarande stör hans välbefinnande.

Läkaren Doc visar sig vara duktig i sitt yrke trots sin ungdom och får fin kontakt med den 24-årige patienten.

Under några sommarveckor 2011 befinner sig poeten Johannes Anyuru i Aten, i väntan på att resa med Ship to Gaza. Han går under palmerna och känner döden brusa i världen och kroppen, han hör tårgasen väsa över natthimlen och rösterna ropa på de ockuperade torgen. I takt med att det blir allt tydligare att fartygskonvojen aldrig kommer att lämna grekisk hamn växer en dokumentärpoetisk berättelse fram om ett Europa som balanserar mellan det politiska spelets cynism och de befriade torgens utopi, om en enda lång strand som vi alla sitter vid. Ett minne av en civilisations sista båtar.

För drygt 70 år sedan antog Förenta nationerna (FN) en deklaration som berör var och en av oss, konventionen om de mänskliga
rättigheterna.1 Alla vi, olika människor har individuella rättigheter men det är staten inte vi individer som har ansvaret att se
till att alla har tillgång till dessa. Detta är den fundamentala skillnaden mellan stat och individen som utgör konflikten dem emellan. Denna spänning finns även återgiven i FN-stadgan, vilket har lett till att de individuella rättigheterna har lyfts fram betydligt tydligare under de senaste åren. De flesta håller med om att alla har rätt till mänskliga rättigheter, i alla fall i viss grad. Därför bör denna rätt försvaras. Interventioner har alltid varit mycket kontroversiella med många olika åsikter om hur de ska kunna användas. Det stora problemet är att
hitta en lösning till hur statssuveräniteten ska kunna förenas med de mänskliga rättigheterna. En fråga som ständigt ställt sig i främsta ledet är, om principerna om statssuveränitet ska gälla även då människors säkerhet och mänskliga rättigheter hotas?

Får en inblick i denna viktiga princip "R2P" dess implementering och vad den egentligen innebär i vår beskrivning om Libyen som senaste exempel.

Genom skapelsen av FN efter andra världskriget och FN-stadgan kom sedan deklarationen om de mänskliga rättigheterna
utmana den strikt hållna principen om staters suveränitet. Enligt FN-stadgan så tillåter den enligt kapitel VII säkerhetsrådet
att besluta om att militära åtgärder ska vidtas vid ”hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling” i syfte att upprätthålla eller säkerställa internationell fred och säkerhet. Samtidigt så värnar FN-stadgan om samtliga medlemmars suveräna likställdhet. Den konkurrenssituation får sitt uttryck i ”skyldigheten att skydda” bör ges företräde i ett försök att överbrygga de spänningar som finns mellan ”suveränitet och mänskliga rättigheter” både inom FN-stadgan och i generella termer. Enligt dessa principer är det varje lands skyldighet att skydda sin befolkning från folkmord, krigsbrott, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Om inte den egna staten klarar av denna
uppgift har FN en skyldighet att vidta de åtgärder man finna lämplig och behövlig för att uppnå detta ändamål.

Denna skyldighet som står i konkurrens och motstridighet hur staters suveränitet och rätt till icke- intervention skall kunna förenas med
de mänskliga rättigheterna där resultatet inom området har beskrivits som en revolution inom internationella relationer och folkrätt.
Inlaga R2P. Enbart genom att denna princip finns med i slutdokumentet från världstoppmötet 2005,WSO, (World Summit Outcome) var i sig en av de stora händelser att uppmärksamma. Att detta sedan slutade med att FN:s säkerhetsråd den 17 mars 2011 tog beslutet att införa en flygförbudszon över Libyen och tillåta användandet av militära medel för att skydda civila i landet är än mer anmärkningsvärt. Beslutet som fattades sensationellt eftersom det var första gången som FN:s medlemsstater kunde enats kring ett militärt ingripande med stöd av principen (R2P) skyldigheten att skydda.

ALLA HAR VI NÅGOT VI VILL FLY IFRÅN…

I ett av Luleås vackraste hus händer saker i det fördolda. Där bor Greta, som städar hos den förre poliskommissarien Arnold, husets självpåtagna portvakt. Gretas artonåriga dotter Nettan har hela livet framför sig och hon drömmer om den stora kärleken…
Stina, Ali och Malin kämpar på varsitt håll med att förändra sina liv. De har alla hamnat i en ond cirkel som de behöver ta sig ur för att komma vidare…
Ingen av dem vet vad som händer bakom stängda dörrar och i stängda hjärtan, men helt plötsligt flätas deras liv samman av det som sker UNDER YTAN och de måste ta ställning till var gränsen går mellan rätt och fel!

Spänningsromanen UNDER YTAN är den sjätte boken av Majvor Müller och som vanligt utspelas handlingen i Norrbotten

Med anledning av 100-årsminnet av August Strindbergs död går i denna utgåva författare som ett deltema genom boken. Släktöversikten Strindberg uppdateras (senast det gjordes var 1950). En rad svenska författares släkter nyinförs: Fredrika Bremers, Klara Johansons, Eyvind Johnsons, Erik Axel Karlfeldts, Pär Lagerkvists, Anna Maria Lenngrens (Malmstedt, som hon hette som ogift), Harry Martinsons, Nelly Sachs, Tomas Tranströmers, Per Wästbergs.

Utöver ovannämnda personer figurerar följande personer med porträtt: Gerda Antti, Jesper Aspegren, Maria Carell, Walter Ljungquist, Nora Strindberg (född Norling), Olof Stenhammar, Ola Ullsten.

Omkring 7.000 personer förekommer i boken. Antalet släktartiklar är 68, varav 44 är nya. Antalet släkter i hela bokverket är nu 2 714.

Två systrar, med varsin världsbild. Ena systern är mörk, den andra söker ljus.

Ann Magdalenas nya roman väger ord på guldvåg för att mäta två diametralt motsatta livsgrunder. Prövningen mynnar ut i ett ödmjukt och renskalat skärskådande av två, i grunden, oerhört mänskliga väsen.

Förlaget gav ut Ann Magdalenas debut Stillbild: Ann år 2005. Det är med stor värme och stolthet vi här följer upp detta fascinerande författarskap.

Sommaren 1944 förändras allt för den 17-åriga Vera Singer. Samtidigt som Budapest faller sönder under den tyska ockupationen förs hon till ett koncentrationsläger i norra Europa. Väl framme räddas hon undan döden när en av vakterna upptäcker att hon är en begåvad violinist. Istället hamnar hon i kvinnornas lägerorkester.

Där träffar hon Alma, och Ruth Ruth. En vänskap växer fram mellan dem trots att döden är ständigt närvarande. Varje dag spelar de marscher för arbetsstyrkan som passerar grindarna, samtidigt som de om nätterna tvingas underhålla de berusade officerarna. När vintern sedan kommer försvinner orkesterns medlemmar en efter en.

De flyende skyldiga skildrar kulturens roll både för officerare och fångar. Det är en berättelse om musik och kärlek, men också ett starkt porträtt av en ung flicka som ställs inför osannolik grymhet. 

Boken är Conny Palmkvists fjärde roman. Han tilldelades Helsingborgs Dagblads kulturpris 2007 och vann Umeå novellpris 2009.

Om hans tidigare böcker har pressen skrivit:

"Conny Palmkvist är på god väg att bli en stor berättare.” / SvD

”En alldeles underbar bok. Conny Palmkvists språk är så vackert. Det går inte att ta bort ett ord, inte rucka på ett komma. Läs den!”/ Yukiko Duke, Gomorron Sverige (SvT)

"En bok om sorg, smärta och ensamhet, skriven med både absurd humor och stort allvar, en bok att ta till sitt hjärta."
/ Ingalill Mosander, Aftonbladet

Tänk om man var så snygg att man kunde få vem som helst, men det enda man egentligen ville var att ligga sked med mamma som
försvann för länge sen. Eller tvärtom, om man var så motbjudande att man måste lura till sig beröring av kassörskan på ica. Tänk om man var fjorton år och så kär att ballarna höll på att sprängas och tjejen inte fattade att hon var skyldig en ett knull. Eller
tänk om man var en flicka med älgkliv i benen.

Vad är en maktordning ? Selene Hellströms noveller undersöker den utsatthet som driver människor till outgrundliga val. Makten äraldrig lätt att bära och ibland ryms offer och förövare inom samma person. Den nyförlösta modern, våldtäktsmannen, det osynliga barnet: i tjugo jag-berättelser gestaltas hur lätt det kan vara att gå över gränsen när omtanken om den andre slipats hård. Är ensamhet då allt som återstår?

All denna öppenhet som kommer är en långdikt. Eller en inre monolog. Eller en kör av röster. Eller ett drömspel. Eller road poetry. Eller en talkshow. Eller helt enkelt 917 rader mellan gryning och skymning, extas och smärta. Allt medan trafikljusen växlar. Mellan rött, gult, grönt.
Kennet Klemets nya bok rör sig i samma litterära universum som Sarah Kane och Bernard-Marie Koltès. Det är en säreget skimrande, lika skör som våldsam text.

Ugla får åka till farmor på sommarlovet. Farmors hus heter Dvärgstenen och i trädgården finns en stor sten som också heter så. Hos farmor är allting inte alldeles som det först ser ut att vara. Ugla börjar drömma konstiga drömmar, hon hittar en märklig, liten sten och Saras dagbok. Sara som dog för länge sedan.

Sara får en kompis, Orri, vars pappa bygger ett hus inte långt ifrån.

Bor det verkligen småfolk, dvärgar, i det stora stenblocket i trädgården? Och kan den lilla, märkliga stenen vara deras?

Dvärgstenen hör till de mest älskade sagoromanerna för barn på Island och fick den isländska skolstyrelsens barnbokspris när den kom ut på isländska. Boken fick ett gott mottagande när Idun 2010 gav ut den på finska. Nu kommer den äntligen ut på svenska, i Inge Knutssons översättning och med Timo Koljonens omslag och tio härliga helsidesbilder i färg! 

 

Häxhuset kallas det, huset som Livia bor i. Det är ett stort och gammalt hus med vinklar och vrår som knarrar och knakar. Och det finns faktiskt en lönngång där som går från tamburen och under jorden till det förfallna gårdshuset. Det var där som Ada såg snubben med huva över ansiktet smyga sej ut. Det var på natten, när hon och Roope sov över hos Livia, men Ada inte kunde somna. Och snubben hade en stor mässingsnyckel i en kedja om halsen, det hann Ada se.

Vad i all världen är det som pågår här mitt i natten? Finns det en nyckel så finns det väl också ett lås, eller? Finns det ett hemligt rum nånstans i lönngången?

Den andra delen av fyra om detektivbyrån Okulus! Av Johanna Venho, känd och uppskattad finsk ungdomsförfattare. Johanna gillar att simma, drömma och åka tåg. Och har inga planer på att sluta skriva.  

Omslagsbild Timo Koljonen. Översättning Berndt Zilliacus. Originalets titel: Okulus ja Livian talo. För c 7-12 år.

Kåge Gimtell var tv-producent på SVT mellan 1960 och 1998 och producerade omkring 900 nöjesprogram.

Boken om Kåge Gimtell
Här berättar Kåge om sitt liv, sin uppväxt och sina ambitioner och passioner. Framförallt handlar det om de närmare fyrtio åren på SVT men också om de som kom sedan.

Då det stora spårvagnsintresset tog tag i hans liv och han utbildade sig till spårvagnsförare på Djurgårdslinjen i Stockholm där han nu har kört i närmare tjugo år.

Boken är rikt illustrerad med bilder från tv-inspelningar genom hela karriären samt naturligtvis också från det privata arkivet och fram till dagens pensionärstillvaro med filmuppdrag och spårvagnskörning. En privilegierad tillvaro.

Kan man kan lära ut sådant man inte vet? Kan man undervisa utan att förklara? Filosofen Jacques Rancière berättar här historien om den franske läraren Joseph Jacotot, som av en slump drabbas av insikten att man inte behöver ha kunskaper i någonting för att kunna lära ut det. Texten bär drag av såväl pedagogisk stridsskrift som politisk-filosofisk traktat om universell jämlikhet, och framstår som ett nyckelverk i Rancières produktion. Här finns själva urscenen för den jämlikhetsfilosofi han sedan 1970-talet utvecklat i en lång rad böcker.

Vad två människor gör när de tillsammans försöker begripa någonting för dem okänt – genom att en av dem tvingar den andre att ägna all sin uppmärksamhet åt att förstå och redogöra för det – är inte att övervinna en på förhand existerande ojämlikhet. Det är att bekräfta den intellektuella jämlikhet som råder mellan alla människor. Detta är den intellektuella frigörelsen: att på så sätt bli medveten om sin egen och allas kapacitet. Men Rancière vill inte upphöja denna situation till en skola eller göra den gällande på samhällelig nivå. Istället beskriver han ett universellt ideal som blir verkligt endast i specifika situationer.

Översättning och efterord: Kim West

"Crister Enander är den svenska litteraturens verklige särling. Många tror att de är det – men ingen är så sär som Enander. Och allt beror på en envishet som ibland verkar överskrida det mänskliga. Vad som än händer, hur mycket han än mobbas, hur många nödvändiga eller helt onödiga strider han än går sargad ur, skriver han vidare." - Ur Jan Arnalds förord.

Crister Enander är till vardags skriftställare, kritiker, essäist av – vad man lite slarvigt brukar kalla – den gamla skolan. Med det menar man att han är allvarlig, ambitiös, folkbildande, på gränsen till rabiat i sin övertygelse om litteraturens tyngd. Hans förmåga att kritiskt uppdaga, upplysa, avslöja och, inte minst, beskriva det litterära Sverige har gett honom både vänner och fiender. Som Jan Arnald skriver i sitt förord: ”Hans bråkiga, besvärliga uppenbarelse pekar på saker man inte vill se.” 

I denna bok har han samlat det bästa ur de senaste årens produktion av författarminiatyrer, personliga och principiella reflektioner, människor och möten. Här möter vi alla sidor av Crister Enander: satirikern, rabulisten och folkbildaren. Hans texter publiceras regelbundet i tidningar och tidskrifter som Helsingborgs Dagblad, Gefle Dagblad, Vasabladet, Ystads Allehanda, Sundsvalls Tidning, Voltaire, LO-tidningen och Tidningen Kulturen.

”Either you are a writer or you are not. If you’re a writer for a specific nation or a specific race, then f*** you.” – Dambudzo Marechera

Dambudzo Marechera (1952–1987) har kallats såväl ”den afrikanska litteraturens enfant terrible” som ”Afrikas svar på James Joyce”, hyllad i vissa läger som en orädd kultförfattare, avspisad av andra som labil galning eller som en ”förrädare av sina egna”. 

Ensamhetens hud är en postumt utgiven samling av material ur Marecheras efterlämnade texter, skrivna de sista åren av hans liv då han återvänt till det befriade Zimbabwe – ett samhälle som han dock aldrig kunde förlika sig med utan fortsatte att kritisera även efter självständigheten. Här återfinns noveller, pjäser, poesi – och till och med ett antal korta berättelser för barn. Alla präglade av Marecheras egensinniga stilistik som obekymrat rör sig mellan ett osentimentalt gatans språk och det experimentella och absurdistiska.

Författaren Ola Nilsson tecknar i sitt efterord en biografisk bakgrund till Marecheras författarskap.

Änglar framträder i mellanrummen. Mellan människovärld och transcendens, mellan tider, makter och viljor. Ena stunden vakande över den fattige som tigger på gatan, andra stunden indragna i våldsamma himmelska uppgörelser. John Donne kallade dem Guds äldsta söner, ”Himlens gåtor och
tankens bryderier”, och ansåg att själva deras tillstånd är ett mellanting. Friedrich Schleiermacher ville avföra änglarna från dagordningen och menade att deras manifestationer inte mer var att vänta, en hållning som ofta också format modernitetens syn på änglarna.

Men bortom bokmärkesängeln, den knubbige keruben och den sentimentaliserade ikonen kan det finnas skäl även i dag att dröja vid änglaexistensen. Änglar, de kan vara profana eller religiösa, visar på dunkla djup i oss själva, utgör bild och symbol, ger namn åt det som är bortom ord. Mellanvarelser som de är speglar de också det förträngda – demonerna, djävulen och synden.

Änglastämmor och mansröster – kärlekens slut – djävulens moderna förklädnader – änglarnas mjukhet och hårdhet – Jungfru Marias vrede – Albrecht Dürer-variationer – fria andar – Antikrist – jordiska och himmelska städer – skapelsens slut

Medverkande: Benkt-Erik Benktson, Norbert Bolz, Luis Buñuel, Annika Carlsson, Linnéa Carlsson, Emanuele Coccia, Eric Cullhed, Rikard Daun, John Donne, Ulf I. Eriksson, Timja Femling, Hertha Hanson, Peter Henning, Susanne Johansson, Helena Jureén, Negar Naseh, Friedrich Nietzsche, Erik Peterson, Andrei Pleşu, Pseudo-Psellos, Michel Serres, Danilo Stankovic, Wallace Stevens, Liv Strand, Per Svensson, Carl Henrik Svenstedt, Thale Vangen.
 

Strax efter klockan 9.00 på morgonen den 11 september 2001, en icke ont anande president som sitter och läser barnböcker tillsammans med några barn på Emma Bookers skola i Florida. Plötsligt viskar någon, i presidentens öra, hans blick stelnade en stund, väljer därefter att sitta kvar med barngruppen i några minuter till. Klockan 09:30 yttrar sig president Bush;

"Two airplanes have crashed into the World Trade Center in an apparent terrorist attack on our country. Terrorism against our nation will not stand".

Anledningen, var att, en vindstilla tisdagsmorgon med klarblå himmel, klockan 08:45 kraschade flight 11 ifrån Boston, i World Trade Centers ena torn, 18 minuter senare det andra planet i det andra tornet, 9:43 nästa plan, i försvarshögkvarteret Pentagon. Strax därefter efter ytterligare ett plan samtidigt som det södra tornet faller till marken, i ett moln av betong, järn och damm. Ett fjärde plan skulle slå ned i Somerset County, Pennsylvania, utan att träffa någon byggnad. 10.28 faller det andra tornet ihop. Katastrofen var ett faktum, den då oerfarne och språkligt okunniga Bush blev nu tvungen att ta till orda, att lugna och ena nationen. Retoriken hårdnade senare i hans tal ifrån flygbasen i Barksdale, Louisiana.

"The United States will hunt down and punish those responsible for these cowardly acts.The resolve of our great nation is being tested. But make no mistake: We will show the world that we will pass this test".

Den 11 Sept, en dag av sorg och förtvivlan, 12 sept. började det politiska spelet och noggrant utvalda ord började nu lägga grunden för att rättfärdiga vad som komma skulle, skippa rättvisa.

"The deliberate and deadly attacks which were carried out yesterday against our country were more than acts of terror. They were acts of war".

Vad som hette "cowardly acts" den 11 september heter den 12 september "acts of war". Rättfärdigandet av krigföring har börjat!

 

Året är 1962. Jane börjar arbeta som farmacevt på apoteket Korpen i Malmö och där upptäcker hon både kärlek och intriger. Men vad är det för mörka skuggor Belinda talar om? Och vem är den mystiska giftblandaren som sätter personalens liv på spel?

I ett apotek som doftar av kamomill och rosenvatten blir kommissarie Wendel tvungen att både läsa latinska namn och lära sig skilja på enkel gift och dubbelgift. Och dessutom ska han ta hand om Winston ...

Efter det vitryska presidentvalet 2006 samlades tiotusentals personer på Oktobertorget i Minsk för att protestera mot valfusket och den despotiske presidenten Lukasjenka.

I sin andra bok på svenska, Torget (en kärlekshistoria), ger Barys Pjatrovitj en annorlunda beskrivning av händelserna som följde valet. En kärlekshistoria skriven ur två unga människors perspektiv; en polyfonisk berättelse där deras egna röster och tankar vävs samman med en narrativ berättande röst. Ett drabbande möte i ”Europas sista diktatur” där demonstrationerna pågår omkring dem.

Vid lunchtid fredagen den 22 april 1983 stod taxichaufför Johan Olsson framför Centralstationen i Stockholm och väntade på att få en körning då en man i 40-50 årsåldern kom fram till honom.
   ”Kör du ärenden utan att en person följer med?”
   ”Ja, det kan jag väl göra”, svarade Olsson.
   ”Jag har letat efter Friggagatan 4 länge och nu när jag har hittat den, hinner jag inte själv åka dit. Vad kostar det att få ett brev levererat till polska konsulatet på den adressen?”
   ”Tja, trettio spänn är väl okej.”
   ”Du får femtio kronor.”

Detta är upptakten till en av de märkligaste spionaffärer i svensk historia.
Författaren har gått igenom säkerhetspolisens omfattande utredning, läst tidningsartiklar och intervjuat många personer med insyn i fallet. Han har funnit att detaljer som talar till Ströbergs fördel aldrig presenterades för domstolen.
Bertil Ströberg dömdes mot sitt nekande och isolerades på Kumlaanstalten som landets hårdast bevakade fånge.

Spionfallet Ströberg är en välskriven och fängslande berättelse om en man som än idag kämpar för sin heder och för upprättelse.

”Jag heter Abbe och är 8 år och 43 dagar gammal. Jag har Aspergers syndrom. Det betyder att jag tänker på ett alldeles speciellt sätt som inte alla andra alltid förstår. Jag är smartare än de flesta, i alla fall när det gäller att bygga avancerade legokonstruktioner från ritning, att känna igen vilket däckmönster som hör till vilken traktor och att rita logotyper. Jag är också bra på att härma småfåglar och att hänga upp och ner som en fladdermus.”

Så börjar berättelsen om Abbe som är skriven för både barn och vuxna av Kicki Polleryd, legitimerad psykolog och specialist i neuropsykologi. Kicki Polleryd arbetar på Klaraborgs specialpedagogiska område i Karlstads kommun.

Arvar vill inget hellre än att leva ett lugnt och stilla liv tillsammans med sin enda vän, hunden Tassi. Men Arvar jagas av skuldindrivare som kräver att han ska betala tillbaka en arvskuld.

Tassi tas till fånga och Arvar krävs på en lösensumma mot hennes liv. Arvar tvingas möta sina fasor och kastas in i ett magiskt äventyr där han själv är den som jagar.

”Arvar” utspelar sig i en värld fylld av fantastiska platser, mystiska varelser och krafter. Skogarna är bebodda av sjögrisar, bläckfolk, kanicker och mängder av andra märkliga figurer. Förutom dem finns det en uråldrig kunskap här. Konsten att snida trä så att det får liv.

Tänker vi främst med hjälp av begrepp eller tänker vi i bilder? Vad händer när konstnärens blick möter filosofens? Cavalcante Schuback placerar sig i skärningspunkten mellan bild och begrepp och fram träder ett sällsynt djärvt tänkande. Det rör sig om en filosofi om skissen som omedelbart även blir en filosofi utifrån skissen: en samling essäer som till innehåll och form utforskar och uppvärderar det tänkande som inte utgår ifrån det redan färdigtänkta, utan som istället är en ständig tanketillkomst.

Aktivistnätverket Planka.nu har sedan starten 2001 varit Sveriges mest påhittiga kritiker av infrastrukturpolitik och förespråkare av gemensamt finansierad kollektivtrafik. Den här boken är en syntes av deras tankar som tar ett brett grepp om våra transportformers inneboende motsägelser och orimligheter. I kritiken av projekt som höghastighetståg och spårbilar framträder den påtvingade rörligheten som ett grundläggande problem. Vi tvingas hela tiden resa allt längre sträckor för att kunna ha fungerande liv, men våra möjligheter att göra detta är allt annat än lika. Den rådande trafikmaktordningen innebär både hierarkier av olika trafikslag och att människor har vitt skilda möjligheter att förflytta sig.

Men boken höjer också blicken från stadsrummets mest påtagliga orättvisor och ställer frågor om vår tids allmänna beroende av transporter. Vill vi verkligen ha en utveckling där vi uppmuntras till längre och längre resor varje dag? Och varför inbillar vi oss att planetens resurser skulle tillåta det?

Istället för automobilitet förespråkar Planka.nu tillgänglighet och sår så fröet till en framtid i vilken vi inte ständigt måste förflytta oss för att leva ett bra liv.

Planka.nu är ett nätverk av lokalorganisationer som arbetar för en avgiftsfri kollektivtrafik. Utöver den opinionsbildande verksamheten organiserar de avgiftsstrejkande kollektivtrafikanter i p-kassan, en solidaritetsfond där medlemmarna betalar varandras böter. Planka.nu finns i dagsläget i Stockholm, Göteborg, Skåne och Oslo. Denna bok är skriven av Planka.nu Stockholm.

I österrikiske poeten Peter Waterhouses långdikt Blommor fylls stadslandskapet av blomster: varningsljusen vid järnvägsövergångarna, neonljusen och de röda bakljusen på inbromsande bilar. Stadens utkanter och de övergivna industrilandskapen förvandlas till urbana blomsterängar på ett överraskande vackert och häpnadsväckande vis.


Waterhouse språk gäckar läsaren med såväl komplexitet som vackert enkla bilder. Våren 2011 introducerades han på svenska med den kritikerhyllade Pappren mellan fingrarna och nu utkommer hans långdikt Blommor i översättning av Harald Hultqvist.
 

Kenneth tar oss från A till Ö genom Sverige, skriven av Paulina Bengtsson. Jaana Perssons illustrationer tar med Kenneth och hans vänner på en resa genom Sverige. Från Kalmar i söder till Treriksröset i norr passerar vi bland annat Gotland, Göteborg, Stockholm och Jukkasjärvi. Vi går på cirkus, åker skidor, cyklar och spelar bandy. Plockar upp en clown, en mus och en gammal tant. Ett ressällskap som Kenneth tycker är helt briljant. Boken är skriven på rim.

Paradisvägen innehåller 20 noveller av de över 600 som Kjell E Genberg under 56 års tid författat åt olika tidskrifter. De 20 noivellerna representerar 20 olika genrer, däribland den prisade "Den första gången", som handlar om kärlek vid livets slut. Sin första novell skrev han viod 16 års ålderoch var den lilla fina sf-berättelsen "Den förste". Damlingen innehåller också en spökhistoria, en humoresk, en skräckis och så vidare.

Kerstin Ekman tror på berättelsen. I hennes författargärning löper denna förvissning som en röd tråd, ständigt återkommande i såväl hennes romaner som i essäer och debattartiklar. Oavsett vilket ämne Ekman närmar sig finns det intima förhållandet mellan liv och berättelse, mellan människan och konsten. Ekmans särpräglade idéer om konst och litteratur är en blandning av högtflygande ideal och knastertorrt bondförnuft. Kerstin Ekman är en av de viktigaste författarna i svensk samtidslitteratur.

Sitt stora, breda genombrott fick hon 1974 med romanen Häxringarna. Den är första delen av fyra i sviten Kvinnorna och staden, som skildrar moderniseringen och industrialismens framväxt och inte minst hur kvinnors liv gestaltade sig under dessa omvälvande samhällsförändringar. Hon har också blivit känd som skildrare av norrländsk glesbygd och har prisats mångfalt för sina romaner. Kerstin Ekman är en av få svenska författare som aldrig förlorar sin intellektuella trovärdighet samtidigt som hennes böcker går ut i stora upplagor.

Att inte ha åstadkommit något i livet, det är ödet som förenar de personer som Felicitas Hoppes Förbrytare och förlorare kretsar kring. De är hantlangare och underhuggare som trampar i de stora upptäckarnas fotspår, men utan att få någon del i deras hjälteskimmer. Medan historiens berömdheter åtnjuter ära och anseende på hemmaplan, får dessa karaktärer göra det smutsiga jobbet i fjärran land.

Förbrytare och förlorare är Hoppes tredje titel på svenska, och den som läst hennes tidigare böcker kommer att känna igen både den halsbrytande hanteringen av historiska fakta och det egensinniga språket. Hon berättar på en rytmisk prosa och lyckas med hjälp av en märklig galghumor behålla den språkliga lekfullheten även i skildringen av de vidrigaste övergrepp. Därigenom konfronterar Hoppe på ett nyskapande sätt sina läsare med en historiens tragedi som vi alla någonstans är arvtagare till.

”Med några månaders mellanrum fick livet mig att bevittna de två saker som skrämmer mig mest av allt: ett barn som dör från sina föräldrar och en ung kvinna som dör från sina barn och sin make. Någon sa då till mig: du som är författare, varför inte berätta vår historia? Det var ett beställningsuppdrag, och jag åtog mig det. Det var så jag kom att beskriva vänskapen mellan en man och en kvinna, båda tillfrisknade från cancer, båda med skador i benen, båda två domare med civilrättsärenden av överskuldsatta i Vienne som sitt arbetsfält.
Den här boken handlar om liv och död, om sjukdom, om extrem fattigdom, om rättvisa och isynnerhet om kärlek. Och allt är sant.” E.C.

Carrère skriver sig längre och längre in i den mänskliga varat, och med denna dramatiska och samtidigt stillsamma bok har den franska dokumentär­romanen funnit sin mästare.

Orientalen är en kritisk granskning av hur den offentliga bilden av Grünewald och hans konst formades från debuten och hur den har förts vidare fram till vår egen tid.

Alltsedan början av 1910-talet framstod i svenska tidningar den då drygt 20-årige konstnären Isaac Grünewald (1889-1946) som det enskilt främsta hotet mot den ”nationella” konsten i Sverige. Grünewald var jude, en ”oriental”, en ”österlänning”, en ”främling” som inte hörde hemma i den svenska konsten, hette det. Han framställdes som en obetydlig målare, men ett geni som ”reklammakare” att döma av den uppmärksamhet han alltid väckte med utställningar och insatser som opinionsbildare.

Motviljan från presskåren vände först på 1930-talet, men Isaac Grünewald tycktes gå stärkt ur strid efter strid. Först i efterhand började kritikerna erkänna honom som sin generations mest kände, mest framgångsrike, mest inflytelserike och rentav främste svenske konstnär – och inte bara som den mest stridbare och kontroversomsusade.

Sonsonen Bernhard Grünewalds bok Orientalen dokumenterar utifrån tusentals bevarade pressklipp de nationalromantiska och antisemitiska klichéer som klistrades fast vid den offentliga bilden av Isaac Grünewald. Den är samtidigt den biografi som ger den hittills mest ingående skildringen av Isaac Grünewalds liv och gärning. Här framkommer även nya uppseendeväckande fakta om en rad kulturpersonligheter däribland Sigrid Hjertén, Pär Lagerkvist, läraren Henri Matisse, Carl Larsson, Albert Engström, Karl Gerhard och Otto G Carlsund. Boken ger även en större presentation av Grünewalds konstnärskap, med ett urval av 223 verk.

Kulan som kommer (originaltitel Here, Bullet) är en upprörande, vacker och insiktsfull skildring av krigets verklighet, upplevd på nära håll av soldatpoeten Brian Turner. Han ger inga svar men uppmanar till eftertanke och diskussion genom sina känsliga och uppriktiga vittnesskildringar av kriget i Irak. Kulan som kommer är ett måste för alla som bryr sig om krig, oavsett politisk inställning. Dikterna skildrar livet i krigets vardag, där det blir ögonblickligt och ömtåligt men samtidigt bestående.

Svensk översättning: Roy Isaksson
 

I Grammar for the non-native speaker går Deborah Fronko igenom de vanligaste misstagen som ”non-native speakers” gör på engelska och lär oss hur man undviker dem. Ordföljd, hur man avgör om det ska vara is eller are i komplexa meningar, ing-formen, genus, compared to eller than samt problemet med gammalmodig och högtravande engelska tas upp. Målgruppen är främst affärsfolk som skriver på engelska och högskolestuderande, både svenskar och internationella studenter som kommer hit.  

Grammar for the non-native speaker är en rapp och humoristisk bok om grammatik, där man redan efter några minuters läsning förbättrar sin engelska och undviker onödiga grammatikfel.

"Grammar for the non-native speaker" finns även på Facebook där Deborah Fronko kompletterar sin bok med tips och exempel på hur man förbättar sin engelska.

ALLA DAGAR är Terézia Moras intensiva och vackert suggestiva debutroman. Det är en drabbande prosalabyrint som med sällsynt poetisk kraft skildrar det nya Europa och otvivelaktigt har placerat Mora som en av de viktigaste nya rösterna i den samtida europeiska litteraturen. Boken belönades med priset för årets bästa bok när den utkom i Tyskland.

Översättning: Linda Östergaard
Efterord: Andrzej Tichy

Jaktscener (Lorcatranskription), Hanna Nordenhöks fjärde bok, består av stölder ur, och läsningar av, den spanske poeten och dramatikern Federico García Lorcas teaterstycken Blodsbröllop, Bernardas hus, Yerma och Fröken Rosita – samt av hans drömskt mörka diktsvit Zigenarballader. I Hanna Nordenhöks tappning transformeras eller ”transkriberas” Lorcatexten till igenkännbara och samtidigt främmande små scenerier, rörliga landskap eller arrangemang där spänningsförhållanden mellan förbud och begär, blottande och beslöjning, makt och underordning, kan utspela sig. En parasitär fantasi som leker med den teatrala åtbörden, och samtidigt skriver en knivhårt lyrisk passionsberättelse.
Hanna Nordenhöks poesi har ofta beskrivits som bildrik, med utgångspunkt i en lätt igenkännlig verklighet. Men det är en verklighet som hon varsamt vrider och vänder på tillsammans med läsaren tills andra, bakomliggande tillstånd framträder.

11 september och tio år senare -

Usama bin Ladin är ute ur leken

Hur skulle man definiera de första tio åren av 2000-talet?

Bilderna av flygplanen som kraschar in i World Trade Centers skyskrapor i New York sitter fastnaglade i det kollektiva minnet. Terrorattacken fick en skenande värld att stanna upp, åtminstone för ett ögonblick. Det går förstås inte att bortse från följden av attackerna, kriget mot terrorismen, men vilket aldrig var så mycket ett krig mot terrorismen, mer som ett monumentalt övergrepp mot folkrätt och grundläggande fri och rättigheter; rättsvidriga krig, massakrer, tortyr, skenavrättningar,flykting-strömmar och en omfattande övervakningsapparat.

Där har vi inledningen på vårt 2000-tal.

Bara ett decennium senare, ett USA i KAOS i spåren av 11 september, ett globalt krig mot terrorismen som präglat Bush.s presidentskap, nu hans efterträdare Barack Obama som styrs av samma grunder, men med bin Ladin, med en lättare

återvals-kampanj när han nästa år ska söka förnyat mandat av det amerikanska folket genom en persons död, Usama bin Laden? En svindlande tanke. Tio är senare är det inte längre lika självklart att USA kan behålla sin position som global ledarnation och enda supermakt. Världen hade förändrats.

"Med Guds uppdrag skall vi förändra världen och skippa rättvisa, först kommer Afghanistan, sedan kommer Irak och sedan ta vi oss an kriget mot terrorism innan vi kan förändra världen", men skaparen, George W Bush, skapade enbart KAOS.

 

”Känn avsmak, du kloke man, inför kretsloppet där sa mycket lidande uppkommer – död, sjukdom, ålderdom och så vidare, och där det man eftersträvar går förlorat. Lyssna och inse hur eländigt det står till!" - Nâgârjuna

För första gången presenteras här ett verk av den buddhistiske läromästaren Nāgārjuna pa svenska, Brev till en vän (Suhållekha). Förutom Buddha själv är Nāgārjuna, som levde under andra århundradet efter Kristus, det mest framstående namnet inom den buddhistiska traditionen. Hans uttolkningar av Buddhas lära ligger till grund för den i dag i världen mest utbredda buddhistiska riktningen mahāyāna. Brev till en vän är förmodligen Nāgārjunas mest lättillgängliga verk. Brevet är adresserat till en indisk kung och formar sig i huvudsak till en handbok i hur en lekman bör utöva Buddhas lära, men här finns även en beskrivning av saàsāra, det eviga kretsloppet av födelse och död, och de olika omständigheter som varelserna däri – gudar, människor, asurer, djur, gengångare och pinovärldsinnevanare – har att leva under.

Språkvetaren och indologen Rolf Jonsson har gjort översättningen från tibetanska (originalet på sanskrit är sedan länge förlorat), samt fogat kommentarer till texten och ger i sitt förord en bakgrund till Nāgārjunas tankevärld
 

I modellens öga, en bok om att teckna, måla, skriva – och stå modell är Annika Burholm senaste bok (2011). Dråplig är den inledande berättelsen om hur det började i Paris 1961, där hon stod krokimodell för första gången.

Huvuddelen av boken ägnas åt konstnären K:s sätt att undervisa i teckning och målning samt hennes sätt att se på konst och skapande. Burholm söker och finner i detta sammanhang flera likheter mellan elevernas målande och hennes eget skrivande.

Naken! Hur länge? Hur känns det i stödbenet efter tio minuter? Hur hittar man på nya ställningar? Dessa och andra av modellyrkets problem och glädjestunder belyses, liksom modellens plats i konsthistorien.

Boken är illustrerad av elever på de bildlärarlinjer och målarkurser där författaren medverkat som modell.

Staffan Sohlman berättar om sin mor, Zina, och hennes märkliga livsöde. Barndomen levdes i Dorpat, nuvarande Tartu i Estland, där hennes far var professor i medicin vid universitetet. Härliga sommarlov tillbringades på familjens gods Sajani på Krim. Sedan blev det gymnasiestudier i Simferopol på Krim. På 1920-talet träffade hon en ung svensk, Rolf Sohlman, som kommit för att ordna matbespisning till de svältande studenterna. 1926 gifte de sig i Paris.

Boken avspeglar Rysslands historia från sent 1800-tal till 1960-tal, genom brev från Staffan Sohlmans mormorsfar, mormor och morfar. Breven utgör grunden för bokens berättelse. Staffan översatte breven för att föra vidare släktens historia till barn och barnbarn. Under arbetets gång stod det klart att materialet hade vidare intressen än inom familjekretsen.

Breven börjar i det förrevolutionära Ryssland med dess censur, svält och förtryck. Men även ekonomisk utveckling och möjlighet för dem som hade råd att resa utomlands för att utbilda sig. Staffans morfar arbetade i olika omgångar vid Pasteurinstitutet i Paris. Staffans mormor utbildade sig till operasångerska i Italien. Familjen ivrade för reformer och demokrati i Ryssland. De straffades också för detta under tsartiden.

Hela denna värld gick under med det första världskriget. Sedan följde revolution, inbördeskrig och terror. Familjen svalt 1918-21 och på 1930-talet. Eftersom de tillhört godsägarna trakasserades de av den sovjetiska hemliga polisen. Två av Staffans morbröder stred i röda armén under det andra världskriget, Leonid var med från Moskva till Berlin.

Zinas liv som svensk diplomatfru i Riga, London, Rom och Paris speglas i moderns brev. Under sexton år, 1947-1964, var hon svensk ambassadris i sitt gamla hemland, i Moskva. Det var en mycket tung tid för henne som hon stod ut med för sin mans skull. Hennes syskon bodde inte långt från den svenska ambassaden, men hon kunde inte träffa dem. Hotet från den ryska hemliga polisen var ständigt närvarande.

Tio år har gått. Att den spektakulära terrorattacken mot World Trade Center i New York skulle förändra världen blev genast uppenbart, men hur? Åsa Moberg låg sömnlös natten till den 12 september 2001 och gjorde som hon brukade göra vid sömnlöshet, hon steg upp och skrev. Efter några dagar bestämde hon sig för att under 100 dagar skriva en dagbok om ”världen efteråt”.

Författaren fyllde 54 år den 11 september 2001. I dagboken fångas den stora världen och den lilla vardagen. 2011 fyller hon 64. Kriget i Afghanistan pågår än. Usama bin Ladin har dödats. I den lilla vardagen har stora förändringar inträffat, 2004 gifte hon sig med Bror Boije, även om hon fortfarande skriver under namnet Åsa Moberg.

När 100 dagar hade gått visade det sig att fokus hamnat på hur skeendet behandlades i medierna, som styr våra tankar. Hur går det till när man bildar sig en uppfattning? Det är den fråga dagboksförfattaren söker svar på i denna bok om medierna och världen efter 11 september 2001.

I sina ”tekniska memoarer” redogör en av Sveriges rymdpionjärer, Sven Grahn, för hittills föga kända detaljer om de stora rymdprojekten som de första satelliterna, Gagarins rymdfärd, månlandningen, rymdstationer och Rymdfärjan.

Memoarerna ger också en unik inblick i svensk rymdverksamhet under femtio år: en ”vy från insidan” i de stora svenska rymdprojekten – forskningssatelliterna Viking, Freja, Astrid, Odin, TV-satelliten Tele-X och månsonden SMART-1. Du kan också läsa om hur Christer Fuglesang utsågs till svensk astronautkandidat.

Författaren hämtar material för denna berättelse från sin egen 35-åriga yrkesverksamhet i Rymdbolaget som han avslutade som teknisk direktör.

Texten innehåller också ett fascinerande kapitel om hur en grupp amatörer avslöjade detaljer om det kalla krigets hemliga rymdprojekt genom privat signalspaning.

Rymdfartens begränsningar och framtida möjligheter är också ett tema för boken. Går det att sänka kostnaderna för rymdfart och är rymdturism realistiskt?

Det finns ingen politisk teori om förhållandet mellan kvinnor och män. Den måste utvecklas särskilt. Det svåra är maktfrågan, manligt eller kvinnligt tolkningsföreträde till vad som är viktigt och värdefullt i samhället, dvs. den egna gruppen. Uppdelningen i privat och offentligt är inadekvat när det gäller familjen som institution. Är kvinnor i länder där staten verkligen inte lägger sig i, där kvinnor gifter sig tidigt och föder tretton barn, ”fria”?

Kvinnorörelsens ständiga motsättning, likhet och särart, arv eller miljö, är ett villospår som understryker kvinnornas underläge. Man har i den teoretiska genusforskningen flytt in i denna motsättning undan maktfrågan. I queerteorin upplöser man t o m könsidentiteten: det finns inga grupper bara individer, alltså finns inget maktproblem mellan grupperna. Postmodernismens yttersta tes att det inte finns någon social verklighet utanför texterna underminerar också feministiska forskningsresultat. Kapitlet ”Damen utan underkropp” visar att vi saknar kvinnliga källor till hur kvinnor uppfattade sexualiteten före 1900-talet. Den har genom årtusenden formats i det manliga medvetandet som gäller för kvinnor också idag.

Kvinnorörelsen har utvecklats i två vågor. Den första nådde sin höjdpunkt med införandet av kvinnlig rösträtt. Sedan följde en nedgångsperiod med botten på 1950-talet. En andra våg började växa fram på 1960-talet med hemmafruinstitutionens nedmontering som mål. Troligen har vi en vågdal framför oss. En gissning är att sexualitet kommer att vara i centrum i nästa växande våg.

va-Maria Östh, som bland vänner kallas för Evi, född i oktober 1949, kom till Sverige den 1:a Mars 1950 från dåvarande DDR.
Hon har sedan barnsben haft en medial gåva som hon utvecklade mer vid tidig vuxen ålder.
Dikter som hon skriver, kommer oftast till henne under promenader i skog och mark där hon får djupare kontakt men naturen och sitt eget inre. Eftersom Evi bor intill vattnet så har även vattnet en stor betydelse i hennes liv och skrivande. Så ofta hon kan, sitter hon på sin brygga vid sjön Väsman och mediterar medan vågorna stilla berör strandens stenar.
Dikter som Evi har skrivit, har hon också skrivit ner på taknocks-pannor av tegel samt på specialsågade brädor som, med hjälp av sin man, blivit uppsatta i den vackra trollskogen som har funnits i hennes närhet. Då naturen måste ha sin gång har delar av skogen tagits ner och en del av tavlorna har blivit flyttade till Rifallets skogar där hon som jägare har deltagit i ett jaktlag.






Evi´s mediala gåva har inte bara inneburit skrivande av dikter utan även andliga kontakter och tecknande av andliga bilder såsom porträtt av de som en gång har funnits bland oss. Det känns viktigt för Evi att låta andra förstå att livet inte är slut när den jordiska fasen upphör, utan fortsätter vidare utanför den fysiska kroppen vilken vi har haft som boning.
Med denna dikt- och berättelsebok har Evi förverkligat en dröm att förmedla sina budskap till den som behöver.

"Jag har en stark övertygelse att boken kommer att hamna precis hos de personer som behöver få ta del av de helande orden som finns i denna lilla bok"

Ett prov på den ömtåliga finska prestigen kan avläsas på nordiska biennalpaviljongen i Venedig, där fasaden fortfarande bär tydliga rostspår efter texten FINLANDIA som plockats bort för att markera missnöje vid ett bilateralt konstgräl.

I Sverige ser man med ett överseende småleende på finnarnas "lillebrorskomplex" men tyvärr sitter traumat betydligt djupare i den finska folksjälen. Dena bok är ett försök att belysa en del av de bakomliggande orsakerna till att man i det officiellt tvåspråkiga Finland dras med två helt oförenliga historiska verklighetsbilder.

Jan Sederholm är född 1929, uppvuxen i östra Finland, krigsbarn under vinterkriget. Kotka Svenska Samskola, fil.kand vid Åbo Akademi, programredaktör vid YLE, musikproducent vid SVT. Sederholm har bott i Sverige ett halvsekel men har dock aldrig sökt svenskt medborgarskap.

En blandad berättelse om fantasi, verklighet och andra dimensioner; om hemma och borta, om förr och nu, om höger och vänster...om tid och rum...

om varför och om varför inte...

Popcornmannen poppar å mår bra!

Barn har tidigare fler relationer till många fler människor idag än förr i tiden. På så vis är det nödvändigt för barnen att lära sig hantera kommunikation och sociala samspel tidigare i livet. Det ställer stora krav på små barn att klara av så många olika relationer och olikheter. Då är det extra viktigt att barn får de redskap och hjälp som behövs för att lättare kunna sätta ord på sina känslor och vad det känner och hur det upplever saker och ting i sin vardag. Det kan man göra på ett lustfyllt sätt genom att måla, sjunga, prata, dansa, reflektera, baka, massera eller odla.
Popcornmannen Poppe fortsätter därför sin serie om alla de små poppandes personligheter som lever i Popcorndalen, där fantasifulla sagor innehåller vardagliga dilemman.
Popcornmannen Poppes nya bok heter Poppa å må bra!, sa Poppe. Den lanseras i augusti 2011. I boken poppar det upp nya känslor. Nya karaktärer dyker också upp som t ex det läskiga popcornmonstret som sätter fart på sagan så att Puff-popcornen rycker in och hjälper till. Och vad händer däruppe på Smörberget egentligen? Och kan verkligen Poppa Joe laga lika goda pruttpannkakor som Majsan? Det får den som läser boken utforska och se.
Ämnen som tas upp denna gång är bland annat om rädsla, skvallra, skryta, vara stolt, om lycka och glädje och även om att leka med eld eller rymma. I boken finns också gott om frågeställningar om hur en känsla känns, var den sitter och om den är stark eller svag.
Förutom sagor fulla med fantasi finns det även en rap och rytmikramsa, skriv- och ritövningar, recept och faktarutor samt pyssel för den som gillar att göra mallgrodor och i slutet av boken får barnen Poppis- diplomet.
I serien om Popcornmannen Poppe finns det tre böcker skrivna utifrån barnens perspektiv. Passande för skolmiljö eller i hemmet för barn i åldern 5-9 år. Den kram-märkta mjukisen passar att arbeta tillsammans med böckerna. Poppe mjukisen tycker det är majsigt att kramas.
- Poppe är den molnformade mjuka popcornet som är en kram-märkt filur, som är med barnen när de svarar på frågor som finns i slutet på varje saga. Han är mysig att ha i famnen när man läser om sorg, glädje, svartsjuka, kärlek, vänskap, drömmar, ilska eller mobbning. Ett perfekt gosedjur att ha i klassrummen eller i sängen när barnen läser med mamma och pappa, säger Charlotta Lagerberg Thunes.
Poppes budskap är att man ska på ett skönt och öppet sätt kunna tala och sätta ord på svåra känslor och glada känslor, för att lära barn hantera sina och andras känslor och lära sig känna igen dem och tolka dem. Och för att skapa ett mjukare och trivsammare klimat.
I Poppes tre känsloböcker får barnen hjälp med detta. Att på ett kreativt och lekfullt sätt tal del av sång, odling, att skriva, måla, baka, massera, rappa, leka, dansa, reflektera och fantisera om saker som händer i Popcorndalen. För i Popcorndalen händer det tråkiga-, roliga- sorgsna-, fantasifulla-, tokiga och spännande saker där alla sinnen får vara med.
- Utan våra känslor vet vi inte vilka vi är! Det är viktigt att låta barn får vara i sin känsla och känna den fullt ut! ”, säger Charlotta Lagerberg Thunes.
- Jag använder mig av ett enkelt bildspråk och försöker skriva så det skall roa barnen och ge utrymme för skratt och glädje. Samtidigt som det skapas möjlighet att fundera på sina egna frågeställningar och hitta sin egen fantasivärld om popcorns.”, säger Charlotta Lagerberg Thunes.
Det var när Charlotta Lagerberg Thunes själv arbetade som pedagog för lågstadieelever och upptäckte att det material om etik som fanns för undervisning var torrt och trist och hon funderade mycket på hur man entusiasmerar små barn att lära sig om etik. Hon ville skapa något poppigt och färgstarkt och då blev det att hon skapade Popcornmannen Poppe. Böckerna fungerar väldigt bra både i hemmet och i skolan.
- Jag ville göra en personlig och pysslig bok som är färgglad och roligt men ändå belyser etik på ett spralligare sätt än knastertorrt. Dessutom är popcorn i sig själv väldigt kalasigt och unikt, för det finns inget popcorn som är det andre likt precis såsom vi människor är!”
För mer information om Popcornmannen Poppe
Följ gärna Poppe på facebook!
Gå in på www.popcornmannenpoppe.se
eller kontakta författaren Charlotta Lagerberg Thunes på telefon 0736-13 96 46
E-post: info@popcornmannenpoppe.se

 Smakprov på boken http://issuu.com/ulrslo/docs/poppe

Mats Mikael Dubois, eller ”Svullo” för de flesta, är komikern, skådespelaren, sångaren och artisten som avslutade sitt liv i en källare i Huddinge blott 46 år gammal.

I denna bok berättar Mickes kompis Lasse Jansson om alla dråpligheter och mycket annat som hände i Micke Dubois sällskap. Saker som vi övriga inte får ta del av när ridån fallit och rampljuset slocknat. Som läsare får vi följa med på turnéer, bilutställning, krogbesök, hockeymatcher och mycket annat. Micke Dubois – Den roliga historien är en bok där man får känslan av att krypa in under skinnet på Micke och lära känna honom totalt. Lasse Jansson umgicks intensivt med Micke i femton års tid och är en av dem som kände honom bäst, så en mer lämplig författare till en bok av detta slag går knappast att finna.

Förutom Lasses egna minnen, och de är ganska många, har han intervjuat andra personer som varit inblandade i Micke Dubois liv, bland andra: Hans Crispin, Conny Bloom, Sven Hallberg och Mickes mamma Ulla.
Bokens undertitel, Den roliga historien är ingen överdrift. Många garv utlovas.
– Det räckte med att vi lämnade kommungränsen för att det skulle börja hända grejor. Ibland behövde vi inte ens ge oss av. Det hände roliga saker även på hemmaplan, säger Lasse Jansson.

Micke Dubois – Den roliga historien är en berättelse om mannen som var tjugo år före sin tid inom stand-up komedin och är ett dokument om hur det funkade inom nöjesindustrin förr i tiden.

Henry David Thoreau (1817-62) är förgrundsgestalten för den civila olydnaden, hans skrift har influerat både Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr.

Här anfäktar han individens rätt att göra uppror mot massans totala brist på civilt kurage, vare sig det rör sig om slaveri, krig eller orättvisor. Ingen har någonsin presenterat ett så kraftfullt försvar för mänsklig och individuell själsstyrka.

Civil olydnad ingår i förlagets serie Svart sten.

Vad var sirenernas sång för ett slags sång? frågar sig Maurice Blanchot i en essä från 1959. Han svarar: en sång som hos den som lyssnade till den väckte en gränslös lust att sjunka, som under normala omständigheter inte kunde tillfredsställas. Lusten att sjunka – vägen in i natt, i död. Obruten vila. Blanchot förebrår Odysseus hans ”självsäkra feghet”. Den som gjorde att han kunde njuta av sirenernas sång men utan att därmed ta några risker för egen del. Odysseus vinner världen genom att hålla sig inom sina gränser och inte för ett ögonblick ge avkall på den skillnad mellan det verkliga och det imaginära som sirenerna genom sin sång vill få honom att upplösa. Han förlorar inte sig själv. Han sjunker inte. Berättelsen – det imaginära, sirenernas sång – blir en rörelse mot en punkt som inte bara är okänd och främmande, utan dessutom inte tycks äga någon som helst verklighet på förhand, förutan denna rörelse. Det är där och endast där som det verkliga möte kan komma till stånd där Odysseus får kontakt med naturkrafterna och avgrundsdjupets röst. Där, vid tröskeln till en värld som inte enbart befolkas av det rådande, sjunger sirenerna.

I detta dubbelnummer vigt åt litteraturen publiceras Maurice Blanchots essä om sirenernas sång tillsammans med en fyllig presentation av avantgardesammanslutningen Wiener Gruppe, ett utdrag ur Christian Enzensbergers negligerade bok om smutsens politik, nyskrivna texter av Lennart Sjögren, Eva Kristina Olsson och Anna-Maria Ytterbom, en serienovell av Sarah Kläpp, och mycket mer.

Medverkande
Friedrich Achleitner, H. C. Artmann, Sven André, Konrad Bayer, Maurice Blanchot, Christian Enzensberger, Krister Gustavsson, Gunnar D Hansson, David Hume, Sarah Kläpp, Jonas Lundberg, Junzaburō Nishiwaki, Eva Kristina Olsson, J. H. Prynne, Arnulf Rainer, Gerhard Rühm, Imri Sandström, Lennart Sjögren, Adam Jasper Smith, Oswald Wiener, Anna-Maria Ytterbom
 

Vi lever i en tid i historisk omvandling, förändringar påverkar oss och är inte längre begränsade till delar av vår planet, utan gör sig påminda så gott som överallt. Sveriges tidigare så famösa ord "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" har fått en helt annan innebörd i dagens skenande globala värld.

Fortfarande klämd mellan stormakter men nu som samarbetande medlem är valen och alternativen starkt tillskurna för ett land som verkat för neutralitet och kämpat för att hålla Sverige utanför krig. Neutralitet har varit Sveriges ledstjärna alltsedan Karl XIV Johan. Med snabba globala förändringar har den kollektiva solidariska säkerhets - och försvarsalliansen

satt vår ledstjärna åt sidan. Bort med all tilltro till svensk neutralitetspolitik,

bort med den svenska modellen för vilket så många satt sitt liv på spel.

Dessa förändringar har påverkat oss människor oavsedd avstånd eller nationella gränser. Mycket av förändringarna är positiva, frigör kvinnors kamp till självständighet, sprider demokrati, bekämpa fattigdom och dödlighet. Sverige, ett land som varit utan krig i närmre 200 år, nu i ett annat fokus, med en annan hotbild långt utanför våra nationella gränser, möter en annan hotbild, mot landet och mot våra medborgare som är långt ifrån tanken bakom den svenska neutraliteten och alliansfriheten.